fotoförbud / photo prohibition

nophoto_1000pxIgår var jag med två vänner i Halmstad för att se Britt-Marie Christofferssons utställning Broderat på stickat. ––– In English below ––– På Hallands konstmuseum möts man emellertid av en skylt med fotoförbud. Inte blixtförbud, utan totalt fotoförbud. Och beskedet att Britt-Marie själv begärt fotoförbud för sin stickutställning.

Därför kommer det här inlägget att handla om det kontraproduktiva i att göra på det viset. Så dumt.

Anledningen till att jag och mina vänner hade tagit tåget till Halmstad denna dag var nämligen att vi läst om utställningen i en blogg och sett osedvanligt vackra bilder på några av verken. För oss var det världens bästa marknadsföring. Vi kände att vi bara MÅSTE se utställningen med egna ögon. Vi hade ju alla tre sett och uppskattat tidigare utställningar med Britt-Maries stickade verk och åtminstone två av oss har köpt hennes böcker.

Och det är så det fungerar. Några bilder, några ord om var man kan se mer och en länk. Vips har man en superbra marknadsföring. Något som många företag betalar stora pengar för, när de anstränger sig för att få oss konsumenter att dela inlägg i sociala medier och göra så att reklamen sprids viralt.

Blogginlägget som visade bilder från utställningen är borta. Jag gissar att det beror på Britt-Marie Christoffersson. Så synd! För vi var tre personer som genom blogginlägget fick veta såväl att utställningen fanns, samt var och när den visades. Tre personer som la en hel lördag på att åka Göteborg–Halmstad tur och retur, med det enda målet att få se Britt-Maries utställning.

Så istället för att få läsa om utställningen och se fina bilder på fina broderier på stickat så får ni se exempel på gullig toalettkonst på museet. Se bilder längst ner på sidan.


 
Yesterday I and two of my friends took the train to Halmstad to see an exhibition with on embroidery on knitting made by the Swedish textile designer Britt-Marie Christoffersson. Unfortunatly enough the artist herself had asked for a total photo prohibition.

That is the reason why this post is about why it is so counterproductive to do so. It’s plain stupid.

The reason why I and my friends had taken the train to visit the arts museum in Halmstad was a blog post about the exhibition, with beautiful photos. To us this was the best marketing. We felt that we just HAD TO se the exhibition with our own eyes. All of us had seen earlier knitting exhibitions with Britt-Marie and two of us had bought her books.

And that is the way it works. Put text and photos and a link to the event on the internet… Hey presto, there is a great marketing. Something many businesses put huge money in to create, to get a viral marketing in social media.

The blog post we had read is gone. My guess is it’s because of Britt-Marie Christoffersson. Such a pity! The three of us didn’t know of the exhibition before we read the blog post. It was the blog post which made us aware of the exhibition. Which, in turn, resultted in the excursion to another city with the sole purpose to see this exhibition.

With a photo prohibition that leaves me option; I have no possibility to show you any photos from the exhibition. The only pictures I can offer is some cute art from the toilet walls, se below.

toalettkonst_halmstad-1_700px

toalettkonst_halmstad-2_700px

Annonser

7 thoughts on “fotoförbud / photo prohibition

    • Ja visst är det trist. Och så dumt. För när man delar på internet i samband med en utställning, så får ju fler veta. Fler kan komma till utställningen.
      Hälsningar,
      Anita

    • Ja, gammaldags är ordet. En brist på insikt. Varje blogginlägg med bilder är ju en annons och så mycket annonsplats kan de aldrig köpa. Spridningseffekten gör ju så mycket för synligheten och uppmärksamheten.

      Och visst är toalettkonsten söt. Framskrapad i ett lager av plastfärg, om jag uppfattat det rätt. :-)

      Hälsningar,
      Anita

  1. O, ja, jag kan förstå Britt-Marie. Stick kunniga, och då menar jag inte personer som är i stånd att göra maskor av garn med hjälp av två stickor och för övrigt behöver detaljerad beskrivning på antal maskor och rader, utan personer som liksom jag kan svänga vad jag än kan se och räkna ut ett mönster i vilket garn jag nu önskar. Jag har någon av hennes böcker. Och sedan har jag en gång köpt en italiensk tidning ”Filatura dela corsa” tror jag den heter, och där fanns en av tröjor från Britt Maries bok, presenterad som oríginalt arbete, fast i tjockt garn. Så jag förstår att hon inte bjuder sina mönster, särskilt om hon kanske tänkt ge ut dessa i bokform.
    Så var inte besvikna!
    Med vänlig hälsning
    Zeljka Celegin

    PS Roligt att Du har Quiltar i Stiges, det har jag också. Hoppas att det blir lite bilder från utställningen framöver!

    • Hej Zeljka
      Jag fungerar precis tvärtom. Jag är också stickkunnig och kan slänga ihop det jag ser utan att ha detaljerade mönster. Men just därför uppskattar jag Britt-Maries böcker. Har köpt två (de två jag känner till) och kommer att köpa nästa också.

      Att se bilder från från utställningen, och därmed den kommande boken, är bara ett sätt att få fler intresserade av såväl utställning som bok. Det är det som är min poäng.

      Den som kan slänga ihop mönstret själv behöver inte fotografera enskilda mönster eller plagg för att sno idén. Då räcker det att göra lite anteckningar på papper och en enkel skiss. Som man gjorde förr. Eller så fotograferar man i smyg, det stoppar ju ingen skylt i världen!

      Dessutom är ju utställningens idé framför allt en väldigt massa olika sätt att kombinera maskor – inte färdiga plagg – och frågan är om man kan ”äga” en kombination maskor. Fler kan ju prova sig fram till lika eller liknande kombinationer. Det som gör Britt-Maries arbete unikt är att hon så ihärdigt utforskar variationer av mönsterformer.

      Men jag gör också ofta så när jag provat en mönsterform, en randning eller liknande, fast i mindre skala. Jag brukar tänka ”undrar hur det blir om jag gör så här istället” – och så provar jag.

      Förstå mig rätt nu: jag tycker inte att man ska stjäla någons arbete. Men om någon blir inspirerad att använda en speciell teknik och gör ett eget mönster att sätta tekniken i så tycker inte jag att tekniken i sig är så speciell att inte någon annan hade kunnat komma på en del av det själv heller. Se bara hela hønsestrikk-perioden, då man även utan internet kom på liknande mönsterdetaljer.

      Så summan av kardemumman är att det är min fasta övertygelse att man vinner mer på att låta folk dela bilder – bättre annonser kan man inte få. Och mönsterstölder förekommer i alla fall – inget fotoförbud i världen stoppar det.

      Hälsningar,
      Anita

    • PS hade jag sett en mönsterstöld publicerad hade jag kontaktat tidningen ifråga och anmält personen ifråga!
      DS

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.