linjespel / line play

I helgen var det Quiltköping i Lidköping och jag hade ett bidrag till tävlingen. ––– In English below ––– Temat var linjespel och jag deltog i kategorin Art Quilt, med kvilten på bilden.

För att delta var man tvungen att köpa ett särskilt materialpaket. Något jag egentligen inte alls tycker om. Men den här gången skulle två av tre ledamöter i juryn komma från SAQA, Studio Art Quilt Association, och det ville jag inte missa. Och det var fritt fram att komplettera med vilka tyger och material som helst.

Jag kände mig nöjd med resultatet, men det räckte inte riktigt. För juryn var inte lika nöjd, så jag gick miste om de tre priserna. Självklart undrade jag över vad det var som inte tilltalade juryn. Vi fick inga skrivna omdömen, så det var ju inte lätt att veta. Det borde verkligen vara obligatoriskt att alla tävlingsbidrag får ett omdöme från juryn.

Men i brist på ett skriftligt omdöme så bad jag om att få prata med två ur juryn på plats i tävlingsutställningen nästa dag – och de var vänliga nog att ge mig några minuter av sin tid. Mycket lärorikt!

Nu vet jag att min kvilt låg med i tätstriden in i det sista. Och att det som fällde mig var att jag hade använt knappar. För se knappar tyckte juryn var för simpelt för en art quilt. Däremot gillade det både min tolkning av temat och det tekniska genomförandet. Så även om jag inte fick något pris, så fick mitt ego en boost. Och jag fick ledtrådar för mitt framtida tävlande.

Bilderna är som vanligt mina  och ingen annans, men klickbara för att du ska kunna se dem i en större version.



This weekend I attended the quilt festival Quiltköping, which was arranged in the Swedish city of Lidköping – and I had a contribution to the competition. The theme was line play and I participated in the category of Art Quilts, with the quilt in the photo.

To participate, one had to buy a special material package. Something I really do not like at all. But this time, two out of three members of the jury would come from SAQA, the Studio Art Quilt Association, and I would not miss it. Also one had the freedom to add any fabrics and materials.

I was satisfied with the result, but it did not work properly. The jury was not as happy, so I missed the three prizes. Of course I wondered what the jury didn’t like. But we received no written reviews, so it was not easy to know. I think it should be compulsory to give writtens reviews from the jury in all contests.

But in the absence of a written review, I asked to speak with two of the jury members the next day in the exhibition of all contributions of the competition – and they were both willing to share some of their time. Very instructive!

Now I know that my quilt was in the final battle. What went against me was that I had used buttons. The jury thought that buttons was too simple for an art quilt. On the other hand, they liked both my interpretation of the theme and my technical implementation. So even though I did not get a price, my ego got a boost. And I got clues for future competitions.

As usual the images are alla mine and clickable for you to view them in a larger version.

 

 

Annonser

patchwork brädspel / patchwork the game

Strax före jul hade min morgontidning en test av årets brädspel. ––– In English below ––– Bland spelen som fick allra bäst betyg fanns ett som drog till sig mitt intresse lite extra. Det heter Patchwork, fick fyra av fem möjliga i betyg.

Efter att förgäves ha letat efter spelet på stan fick jag beställa det på nätet. Eftersom det beskrevs som ett familjespel i recensioner på nätet hade jag tänkt premiärspela på julafton. Men när spelet väl levererades så visade det sig att det spelas med två spelare – så det fick ligga till sig ett tag.

Nu har jag i alla fall premiärspelat med min (vuxna) dotter. Klurigt och lite ovanligt, helt klart, och en valuta i form av knappar. Med inslag av dataspelet tetris, genom sina olikformade tygbitar som ska pusslas ihop till ett helt täcke. Samtidigt ganska mycket planering och strategitänk, om man vill. Ett kul spel helt enkelt. Om än för två personer åt gången. Enkla regler, men räkna med att det tar mycket plats att ställa upp spelet med alla tygbitarna. (se bilder längst ner i inlägget)


My daily newspaper had a test of new board games to buy some days before christmas. Amongst the games that scored the highest was one that attracted my eyes a little extra. It’s called Patchwork, scored 4 out of 5.

I had to order the board game online, since I couldn’t find it in a store in my city. It was described as a family game, so my first thought was to use it for the first time on Christmas eve. But when the game arrived it was only intended for to players, so it had to wait.

Now I’ve played it for the first time, together with my (adult) daughter. It was built on a clever and unusual idea, with buttons as currency. Reminded me a little of the computer game tetris, due to the irregular shapes that should fit together. One need to plan forward and think strategically at the same time. Fun to play. The rules are simple, but you need a large table to play since all the ”fabric” are supposed to show when you start. (see photos below)

rymdsjöman / seaman in space

sailor-in-space_1000px

Är han inte söt, så säg! ––– In English below ––– Den lille gossen i sjömanskostym bland alla knappar. Verket heter Sailor in Space, är gjort av Julie Ericsson och finns just nu på Konsthallen i Halmstad, beläget i det vackra stadsbiblioteket. Basen för konstverket är en gammal knyppeldyna. Och så alla dessa knappar.


Isn’t he cute! The little sailor. He is named Sailor in Space, made by the Swedish artist Julie Ericsson and is to be found in an exhibition at Halmstad Konsthall, situated in the beautiful town library. The base of this piece of art is an old lace pillow and loads of buttons.

 

kerstin åsling-sundberg

KerstinAS_knappar-01_1000px

När man älskar knappar, som jag gör, så är utställningar med textilkonstnär Kerstin Åsling-Sundberg ett måste. ––– In English below ––– Utställningen Olika vävar på Galleri Anna H i Göteborg är rena himmelriket för en knappsamlare. Och det faktum att Kerstin fyller 85 år i år och fortsätter arbeta i sin atelje bär hopp om framtiden.

Vävstolen är hennes arbetsredskap, och materialet oftast tyglappar och knappar. Hon fångar ljuset när hon väver sina ljuskronor – runda vackra oroar som passar bäst i ett fönster – med knappar uppträdda på fisklina. De tubformade vävarna får knapparna att glimma som ädelstenar. Andra knappvävar pryder väggarna.

Men Kerstin väver också trasryor. En av trasvävarna på utställningen liknar på avstånd ett modernt lapptäcke. Och precis som i ett lapptäcke får bakgrunden liv av ett myller av lappar i milda färger. Mer bilder längre ner – som vanligt klickbara för att du ska kunna titta närmare på dem.


The work of Swedish textile artist Kerstin Åsling-Sundberg is mandatory to see for people that collect buttons. The exhibition in a gallery in Gothenburg is like heaven. And the fact that Kerstin celebrates her 85 birthday this year and still works in her studio gives hope for the future.

Kerstin use a loom and works with buttons and fabric scraps. She catches the light when she weaves with buttons thread on fishline. The light crowns are best displayed in a window, where the buttons sparkles like gems.

She also weaves with scraps of fabric. One of the weaves looks like a modern quilt when displayed on a wall. The background comes alive with the quantity of scraps in soft colours.