linjespel / line play

I helgen var det Quiltköping i Lidköping och jag hade ett bidrag till tävlingen. ––– In English below ––– Temat var linjespel och jag deltog i kategorin Art Quilt, med kvilten på bilden.

För att delta var man tvungen att köpa ett särskilt materialpaket. Något jag egentligen inte alls tycker om. Men den här gången skulle två av tre ledamöter i juryn komma från SAQA, Studio Art Quilt Association, och det ville jag inte missa. Och det var fritt fram att komplettera med vilka tyger och material som helst.

Jag kände mig nöjd med resultatet, men det räckte inte riktigt. För juryn var inte lika nöjd, så jag gick miste om de tre priserna. Självklart undrade jag över vad det var som inte tilltalade juryn. Vi fick inga skrivna omdömen, så det var ju inte lätt att veta. Det borde verkligen vara obligatoriskt att alla tävlingsbidrag får ett omdöme från juryn.

Men i brist på ett skriftligt omdöme så bad jag om att få prata med två ur juryn på plats i tävlingsutställningen nästa dag – och de var vänliga nog att ge mig några minuter av sin tid. Mycket lärorikt!

Nu vet jag att min kvilt låg med i tätstriden in i det sista. Och att det som fällde mig var att jag hade använt knappar. För se knappar tyckte juryn var för simpelt för en art quilt. Däremot gillade det både min tolkning av temat och det tekniska genomförandet. Så även om jag inte fick något pris, så fick mitt ego en boost. Och jag fick ledtrådar för mitt framtida tävlande.

Bilderna är som vanligt mina  och ingen annans, men klickbara för att du ska kunna se dem i en större version.



This weekend I attended the quilt festival Quiltköping, which was arranged in the Swedish city of Lidköping – and I had a contribution to the competition. The theme was line play and I participated in the category of Art Quilts, with the quilt in the photo.

To participate, one had to buy a special material package. Something I really do not like at all. But this time, two out of three members of the jury would come from SAQA, the Studio Art Quilt Association, and I would not miss it. Also one had the freedom to add any fabrics and materials.

I was satisfied with the result, but it did not work properly. The jury was not as happy, so I missed the three prizes. Of course I wondered what the jury didn’t like. But we received no written reviews, so it was not easy to know. I think it should be compulsory to give writtens reviews from the jury in all contests.

But in the absence of a written review, I asked to speak with two of the jury members the next day in the exhibition of all contributions of the competition – and they were both willing to share some of their time. Very instructive!

Now I know that my quilt was in the final battle. What went against me was that I had used buttons. The jury thought that buttons was too simple for an art quilt. On the other hand, they liked both my interpretation of the theme and my technical implementation. So even though I did not get a price, my ego got a boost. And I got clues for future competitions.

As usual the images are alla mine and clickable for you to view them in a larger version.

 

 

Annonser

festival of quilts 2018

Nu har Festival of Quilts i Birmingham stängt för i år. ––– In English below ––– Återigen har jag haft glädjen att ha ett bidrag med i den årliga utmaningen från det europiska lapptäcksförbundet, EQA. Nu kan jag visa det på bloggen.

Årets tema var Boundaries, eller Gränser/Gränslinjer som Rikstäcket valde att översätta det till. Åtta kviltar har representerat Sverige, lika många har alla de andra länderna som är med i EQA bidragit med. Måttet var lite större än det varit de senaste åren: 35 x 50 cm, utan synlig kantavslutning.

Efter utställningen på Festival of quilts kommer alla små kviltar från alla länder att turnera inom EQA:s medlemsorganisationer under två år.

Längst ner i inlägget ser du en bild på kvilten i sin helhet. Den är sydd med råa kanter och är helt handkviltad. Plats även för lite pärlor och paljetter…

Bilden till höger, på de åtta svenska bidragen samlade på plats, är tagen av Marianne Aittama/Hanna Andersson från Rikstäcket. Alla andra foton är tagna av mig. Klicka på dem för en större version.

Kviltarna är sydda av…

Övre raden: Anita Fors, Gunilla Appelgren, Gunnel Wright, Britt-Inger Jönsson.

Nedre raden: Patricia van Walree-Visser, Rae Johansson, Mona Seglert, Simone Steuxner.

 


Today was the last day of Festival of Quilts in Birmingham. Once again I’m happy to have had a contribution to the annual challenge of the European Quilters Association, EQA, exhibited in Birmingham. Even though I myself had to stay home. At last I’m free to show it here in my blog.

This year’s theme was Boundaries. Eight quilts have represented Sweden, as many as all the other countries involved in EQA also have. The measurements were slightly larger than in the last few years: 35 x 50 cm (approximatly 14 x 20 inches), without visible edge closure.

After the exhibition at the Festival of Quilts, all small quilts from all countries will tour within EQA member organizations for two years.

At the bottom of the post you will see a picture of the quilt in its entirety. It is sewn as a raw edge applique and is completely hand quilted. There was even place for some pearls and spangles

The photo to the right, of the eight Swedish contributions (to the right) is taken by Marianne Aittama / Hanna Andersson from Rikstäcket. All other photos are mine. Click them for a larger version.

The quilts are sewn by …

Upper row: Anita Fors, Gunilla Appelgren, Gunnel Wright, Britt-Inger Jönsson.

Lower row: Patricia van Walree-Visser, Rae Johansson, Mona Seglert, Simone Steuxner.

 

deadline

Yes! Så är kvilten inskickad. ––– In English below ––– Länge tänkte jag att jag skulle hoppa över årets EQA-utmaning till Festival of Quilts i Birmingham. Hade liksom inga bra idéer till temat: Boundaries, eller Gränser/Gränslinjer som Rikstäcket valde att översätta det till. Men så dök det ändå upp en tanke… Och så blev det ett bidrag i alla fall. Nu är mitt bidrag inskickat till Rikstäcket, som ska välja ut åtta bidrag som får åka till Birminghamn. Tills dess får ni bara se en bit av baksidan. Håller tummarna!


Yes! My quilt is submitted. For long, I thought I would skip this year’s EQA challenge to the Festival of Quilts in Birmingham. I had no good ideas for the theme: Boundaries. But finally an idea came to me… My quilt was finished in time for the deadline and sent to the Swedish national quilt guild, Rikstäcket. So here I am, once again, waiting for notice. Will my quilt be one of the eight that Rikstäcket will chose to send to Birmingham. Until then I will only show you a small part of the back side. I keep my fingers crossed!

#delavantar luleå / mittens in luleå

I dag är det nyöppning av utställningen #delavantar. ––– In English below ––– Efter nästan två månader på Hemslöjden i Skåne flyttar nu den stora vantutställningen in på Norrbottens museum i Luleå. Och mina vantar är med. I samband med flytten av utställningen finns lite nya mediaklipp att dela:

Stickpodden Nördic knitting är med i Luleå och har just släppt ett poddavsnitt om #delavantar, där mina vantar figurerar.

P4 Norrbotten har gjort ett inslag Vantar sticker ut i Luleå.

Norrbottens-Kurirens artikel Succé för stickutmaning.

NSD:s artikel Varje vante har en historia.

Vill du titta mer på vantarna kan du kolla in facebookgruppen #delavantar med mer rapportering kring nyöppningen i Luleå eller titta in på webbplatsen vantar.hemslojdeniskane.se och se om du hittar ett par vantar du vill sticka…


Today it’s time for the big mittens exhibition (with my mittens) to reopen in the north of Sweden, in the city of Luleå. The links above goes to a knitting podcast (in Swedish) and some articles about the project (also in Swedish). The site with all the mitten patterns is in Swedish, but there are lots of diagrams so you’ll manage if you want to knit a pair.

vantfest / mittens party

affisch #delavantarIgår var jag i Landskrona på vernissage på utställningen #delavantar. ––– In English below ––– Mina stickade tumvantar och 174 par till hade fått plats inne i Hemslöjdens fina lokaler i det gamla stationshuset. En sådan stickglädje!

På tåget på väg ner till Landskrona funderade jag lite extra på varför mina vantar kom att se ut som de gjorde, hur jag hade tänkt när jag skapade mönstret. Jag började med att byta modell, ville inte följa mallen som följde med inbjudan till #delavantar. Jag tycker nämligen att tumvantar ska ha tumkil; tummen sitter ju inte inne i handen. Nästa beslut handlade om uppläggningen. Har stickat en hel del vantar och en sak jag gillar är att uppläggningen är elastisk, en vanlig uppläggning kan bli lite stram om man inte passar sig. Mindes att jag provat en estnisk variant som kändes bra. Länk till en youtubebeskrivning av uppläggningen finns i ett tidigare inlägg. Eftersom man får dubbla garnändar i bägge sidorna sparade jag trådarna och gjorde små flätor.  Det blir fint tycker jag. Och är roligare än att fästa trådar.

Som jag berättat tidigare så tänkte jag direkt att jag ville göra en annorlunda mudd, ingen resårstickning. Mitt val föll på krushålsstickning, som ser lika rolig ut som namnet låter. Det går lätt att variera på många sätt och blir varmt och gott. Men mer än mudden kunde det inte få bli. Resten av vanten ville jag ge ett modernt mönster, så de grubblade jag mycket över efter att jag stickat muddarna. Och så ville jag inte att mönstret skulle ge för långa flotteringar på baksidan. Tycker bäst om när man slipper sno trådarna på baksidan så mycket.

Jag har länge känt mig väldigt kluven till vad som ska vara upp och ner i mönsterstickningen. Många mönsterstickade vantar har ett mönster som är rättvänt för mig själv om jag håller upp mina händer framför mig, vilket gör att det är uppochner mesta tiden för alla andra. Åtminstone har jag armarna hängande mesta tiden. Stickar man mönstret åt andra hållet blir de ju tråkigt för mig själv att titta på vantarna. Bäst gillar jag därför mönsterstickning som inte har varken upp eller ner.

Började skissa lite på ringar och prickar och sicksacklinjer… men när jag kom att tänka på hashtaggen så föll alla bitar på plats! Stickmönstret #vantar var fött. När tecknet dök upp för första gången på fasta telefoner som gick via AXE-växlar så möjliggjorde de flera nya telefontjänster. Då lärde jag mig kalla tecknet för vedstapel. Men i och med sociala medier fick tecknet helt ny användning. Och efter höstens #metoo-kampanj finns det väl inte en enda människa som inte vet vad en hashtag är, oavsett om man själv är ute i sociala medier eller ej. Hashtaggen förenar och förstärker. Det är ett tecken i tiden – som dessutom ser likadant ut om man vänder det upp-och-ner-på. Perfekt.

På vantfesten fick vi höra historierna bakom ett par vantar på utställningen, när kvinnorna bakom podden Stickkontakt livesände avsnitt 42 (kommer nog strax upp på webben). Det hade varit roligt att höra många fler berättelser när vi hade chansen att mingla bland vantarna samtidigt… Nåväl, hoppas att vernissagen i Luleå kan ge utrymme för ett visa-och-berätta för de vantstickerskor som kommer dit. Trevligt hade vi det under dagen i alla fall. Inte minst var det skoj att titta på alla vackra koftor och sjalar som besökarna hade på sig och alla stickningar som folk hade i händerna så fort de satt ner.

Men det bästa av allt är att Hemslöjden i Skåne samlat bilder och mönsterbeskrivningar till alla 175 vantarna på en egen webbplats. En skattkista full av vantinspiration. Ljuvligt! Titta in på webbplatsen och se om du hittar ett par vantar du vill sticka… #delavantar. Bilder från vernissagen och vantfesten hittar du här nedanför. Alla bilder är klickbara om du vill titta närmare på dem. Mina vantar har nummer 45.

 

Attended the opening of the mittens knitting show yesterday, in the city of Landskrona. Some hours train ride away from Gothenburg where I live. We had a lovely day.

Above are my thoughts about my design, which I will not translate. But please enjoy my photos – and the lovely new website with photos and patterns for 175 pair of mittens. The ones numbered 45 are mine.