#delavantar luleå / mittens in luleå

I dag är det nyöppning av utställningen #delavantar. ––– In English below ––– Efter nästan två månader på Hemslöjden i Skåne flyttar nu den stora vantutställningen in på Norrbottens museum i Luleå. Och mina vantar är med. I samband med flytten av utställningen finns lite nya mediaklipp att dela:

Stickpodden Nördic knitting är med i Luleå och har just släppt ett poddavsnitt om #delavantar, där mina vantar figurerar.

P4 Norrbotten har gjort ett inslag Vantar sticker ut i Luleå.

Norrbottens-Kurirens artikel Succé för stickutmaning.

NSD:s artikel Varje vante har en historia.

Vill du titta mer på vantarna kan du kolla in facebookgruppen #delavantar med mer rapportering kring nyöppningen i Luleå eller titta in på webbplatsen vantar.hemslojdeniskane.se och se om du hittar ett par vantar du vill sticka…


Today it’s time for the big mittens exhibition (with my mittens) to reopen in the north of Sweden, in the city of Luleå. The links above goes to a knitting podcast (in Swedish) and some articles about the project (also in Swedish). The site with all the mitten patterns is in Swedish, but there are lots of diagrams so you’ll manage if you want to knit a pair.

Annonser

provlapp / test swatch

Vad gör man när man inte kan bestämma sig för vilken kvilttråd man ska använda? ––– In English below ––– Jag gör i alla fall en provlapp. Nu ska jag prova trådarna jag plockat fram.


What to do when it’s hard to decide which thread to chose? Well I like to make a test. So I put together a piece with the same materials. Now I’ll try the different threads.

trådval – trådkval / chosing thread

Dags att kvilta – men vilken tråd ska jag välja… ––– In English below ––– Många, melerade trådar? Eller en och samma enfärgade och lite tjockare tråd rätt över allt? Eller… Hmmm.


Time to start quilting – but which thread to chose… Many,  variegated threads? Or one and the same, plain and thicker, thread all over? Or…  Hmmm.

ecoprintkvilt 1 / ecoprint quilt 1

Så har jag då börjat riva i mina egenfärgade naturligt färgade och ecoprintade tyger, för att sätta ihop en kvilt. ––– In English below ––– Det är svårt att kombinera dem med tryckta, köpetyger, så man behöver ju en del för att få ihop en palett med olikfärgade tyger.

Jag har valt att inte sy ihop bitarna först, utan lägger dem istället bredvid och lite ovanpå varandra och tråcklar dem på plats. Jag tänker att jag ska handkvilta fast tygerna. Tätt, tätt med stygn som gör sömmar överflödiga. Råa, rivna tygkanter kan vara så himla fint.

Jag tycker om den milda färgskala jag kunde pussla ihop med de här tygerna. Men jag är tämligen säker på att det puderrougefärgade tyget kommer att bli mer brunaktigt ganska så snart när det är utsatt för dagsljus. De naturligt färgade tygerna är ju inte alls lika färgäkta, de är falnande skönheter. Lite av en chansning hur fort det går.

Jag har använt tygbitar av både silke, ull och bomull, även om bomullen överväger. Snart är toppen färdig. Bilderna är som vanligt klickabara för att se dem i större storlek.


At last time has come for me to start to tear the natual dyed and eco-printed fabrics I’ve made, in order to put a quilt together. Since it’s quite hard to combine them with ordinary printed fabric, one need quite a lot to have a palette full of natural dyed fabric.

I’ve chosen not to sew the pieces together. Instead I laid them down beside each other and a little on top, and basted them in place.My plan is to hand quilt the piece. A lot of quilt stitches makes sewing seams unnecessary. The raw, torn fabric sure gives an interesting look.

I like the pale range of colours given when doing natural dyeing in my project. But I’m pretty sure that the beautiful powder rouge fabric will change colour quite soon, going more to the brown when lit by daylight.  The natural dyed fabrics aren’t that colour-fast, they are fading beauties. I have no idea how quick they will fade.

I’ve used silk, wool and cotton fabric, even though most of it is cotton. Soon I will have a qilt top done. Then will it be time to start quilting. Click on the photos to see them in a larger scale.

vantfest / mittens party

affisch #delavantarIgår var jag i Landskrona på vernissage på utställningen #delavantar. ––– In English below ––– Mina stickade tumvantar och 174 par till hade fått plats inne i Hemslöjdens fina lokaler i det gamla stationshuset. En sådan stickglädje!

På tåget på väg ner till Landskrona funderade jag lite extra på varför mina vantar kom att se ut som de gjorde, hur jag hade tänkt när jag skapade mönstret. Jag började med att byta modell, ville inte följa mallen som följde med inbjudan till #delavantar. Jag tycker nämligen att tumvantar ska ha tumkil; tummen sitter ju inte inne i handen. Nästa beslut handlade om uppläggningen. Har stickat en hel del vantar och en sak jag gillar är att uppläggningen är elastisk, en vanlig uppläggning kan bli lite stram om man inte passar sig. Mindes att jag provat en estnisk variant som kändes bra. Länk till en youtubebeskrivning av uppläggningen finns i ett tidigare inlägg. Eftersom man får dubbla garnändar i bägge sidorna sparade jag trådarna och gjorde små flätor.  Det blir fint tycker jag. Och är roligare än att fästa trådar.

Som jag berättat tidigare så tänkte jag direkt att jag ville göra en annorlunda mudd, ingen resårstickning. Mitt val föll på krushålsstickning, som ser lika rolig ut som namnet låter. Det går lätt att variera på många sätt och blir varmt och gott. Men mer än mudden kunde det inte få bli. Resten av vanten ville jag ge ett modernt mönster, så de grubblade jag mycket över efter att jag stickat muddarna. Och så ville jag inte att mönstret skulle ge för långa flotteringar på baksidan. Tycker bäst om när man slipper sno trådarna på baksidan så mycket.

Jag har länge känt mig väldigt kluven till vad som ska vara upp och ner i mönsterstickningen. Många mönsterstickade vantar har ett mönster som är rättvänt för mig själv om jag håller upp mina händer framför mig, vilket gör att det är uppochner mesta tiden för alla andra. Åtminstone har jag armarna hängande mesta tiden. Stickar man mönstret åt andra hållet blir de ju tråkigt för mig själv att titta på vantarna. Bäst gillar jag därför mönsterstickning som inte har varken upp eller ner.

Började skissa lite på ringar och prickar och sicksacklinjer… men när jag kom att tänka på hashtaggen så föll alla bitar på plats! Stickmönstret #vantar var fött. När tecknet dök upp för första gången på fasta telefoner som gick via AXE-växlar så möjliggjorde de flera nya telefontjänster. Då lärde jag mig kalla tecknet för vedstapel. Men i och med sociala medier fick tecknet helt ny användning. Och efter höstens #metoo-kampanj finns det väl inte en enda människa som inte vet vad en hashtag är, oavsett om man själv är ute i sociala medier eller ej. Hashtaggen förenar och förstärker. Det är ett tecken i tiden – som dessutom ser likadant ut om man vänder det upp-och-ner-på. Perfekt.

På vantfesten fick vi höra historierna bakom ett par vantar på utställningen, när kvinnorna bakom podden Stickkontakt livesände avsnitt 42 (kommer nog strax upp på webben). Det hade varit roligt att höra många fler berättelser när vi hade chansen att mingla bland vantarna samtidigt… Nåväl, hoppas att vernissagen i Luleå kan ge utrymme för ett visa-och-berätta för de vantstickerskor som kommer dit. Trevligt hade vi det under dagen i alla fall. Inte minst var det skoj att titta på alla vackra koftor och sjalar som besökarna hade på sig och alla stickningar som folk hade i händerna så fort de satt ner.

Men det bästa av allt är att Hemslöjden i Skåne samlat bilder och mönsterbeskrivningar till alla 175 vantarna på en egen webbplats. En skattkista full av vantinspiration. Ljuvligt! Titta in på webbplatsen och se om du hittar ett par vantar du vill sticka… #delavantar. Bilder från vernissagen och vantfesten hittar du här nedanför. Alla bilder är klickbara om du vill titta närmare på dem. Mina vantar har nummer 45.

 

Attended the opening of the mittens knitting show yesterday, in the city of Landskrona. Some hours train ride away from Gothenburg where I live. We had a lovely day.

Above are my thoughts about my design, which I will not translate. But please enjoy my photos – and the lovely new website with photos and patterns for 175 pair of mittens. The ones numbered 45 are mine.