En del projekt är som att det går troll i dem. ––– In English below ––– Min mysteriestickning är ett sådant projekt. Jag började för snart ett år sen, men är fortfarande inte kvar då allt som kunnat krångla har gjort det. Jag var tvungen att börja om efter att ha stickat en tredjedel av första vanten, för att jag inte provstickade masktätheten, och sen har det fortsatt med liknande trassel… Håhåjaja. När det kändes som att alla andra i samma mysteriesticknings-KAL (knitt along) på Ravelry lagt upp bilder på sina färdiga mysteriestickningar – ett par mönsterstickade vantar – ja då gav jag upp och la hela projektet i malpåse.
Men nu har jag tagit tag i stickningen igen. Visserligen började det med ytterligare en motgång, då jag tvingades repa upp 15 varv mönsterstickning för att jag hade glömt att jag bytlånat stickorna till ett annat projekt. Men skam den som ger sig. Nu börjar jag se ljuset i slutet av tunneln. Det är det bara tummarna kvar att sticka. De SKA bli klara. Så här började det.
Some project are haunted. My mystery knitting is one of those. I started in January last year, but it isn’t finished yet, since everything that could go wrong did. The first thing that went wrong was that I thought I could skip test knit to see the gauge, then it just went on. When it felt like all the others in the mystery KAL (knit along) at Ravelry had put up photos on their finished mittens – well, then I put away the whole project.
But now I’ve started again. And sure, the troubles followed so I had to pick up 15 rows of pattern, but this time I will not give up. My mittens will soon be ready. The only thing left now is the thumbs. This is how it started.
#JanMysMit14
taktil textil 